Hej!

Susan Little pratade om detta under uppfödarseminariet som Sverak hade i Umeå i November. Minns inte alla detaljer men då var det sviter efter hjärtfel som gav de symptomen.

MVH

Kristina

Nej men å så ledsamt å otäckt  Jag har aldrig varit med dom det och hoppas jag slipper.. Men väldigt intressant att läsa om det och jag tackar så för att du vill dela med dig av denna händelsen, även om det gör ont.

Kram

Nämen fy så hemskt.

Lider med dig och din stackars misse som förstås undrade vad som hände

jag har inte varit med om det o inte heller hört talas om det som jag kan minnas….
jag tycker oxå att det är JÄTTEBRA att du delar med dig…
ju  mer vi skriver här ju mer lär vi oss

Hej. Har letat lite på nätet. Och tycker att det liknar HCM, som är rätt vanligt på Maine Coon vad jag har hört, men i artikellarna nedan skriver dom att det finns framförallt hos perser.

 Intressant läsning.

www.sverak.se/SVERAK/Om_SVERAK/Artiklar/HCM.pdf

Här är en till länk om det.

http://www.katter.nu/vet/hart.htm

Tack för erat  stöd.

Ann-Louise

Lider med dig! Måste vara jättetufft och svårt att vara med om.

Har ingen erfarenhet av detta, och ville bara skicka TRÖST- OCH STYRKEKRAMAR till dig!!

Jag har också läst på lite nu i går kväll och det är ju så som #1 skriver att det har med hjärtat att göra..

#5 tack för länkarna..

Oj så sorgligt Ann-Louise. Har hört talas om detta och läst om det när jag gick min utbildning. HCM kan katten ha helt utan symtom för att plötsligt en dag insjukna. En bllodpropp som gör bakbenen förlamadeoch kalla samt smärta är något som kan komma till följd av HCM.

För 3 år sen förlorade vi en katt som med liknande problem, vet inte exakt vad som hände, men hon blev förlamad och fick avlivas hos veterinären i min famn. 16 år gammal. I går, 3 år senare, skedde det igen. Vi vaknade av att vår andra katt jamade tidigt på morgonen. Hon var förlamad i hela bakdelen och hennes ben var kalla. Vi fick åka till veterinären igen och han trodde det var en blodpropp och hörde även blåsljud i hjärtat.

Han sa att det eventuellt gick att rädda men att återfalls risken var stor om hon ens kunde bli återställd. Han rekommenderade att hon fick somna in och så blev även fallet. Än en gång fick jag ta farväl av vår katt hos veterinären. Hon blev 10 år.

Allt gick så fort, kvällen innan lekte hon som vanligt med vår 3e katt och nu är hon död. Ibland känns det som fel beslut, som om jag skulle sprungit iväg med henne från veterinären och kört till djursjukhuset. Men om det skulle resulterat i att hon bara hade lidit ännu mer så hade det ju varit jobbigare. Även om det kanske var bäst för katten att somna in så känns det som om jag svikit henne och att vi inte han ta farväl ordentligt.

Detta skedde på julafton och med minusgrader en meter ner i marken måste vi vänta till våren med att begrava henne. Vi märker även på vår sista katt att hon vet att nåt är fel och att hon saknar henne. Vi saknar henne alla och ber att inte hon också ska behöva drabbas av detta.

Jag vet inte vad jag söker för reaktioner, ville bara dela med mig av min berättelse efter jag läst era.

Tack

J.

Vilken hemsk jul ni har haft. Samtidigt får man vara tacksam att man är hemma och till hands när något så akut händer. Det känns absolut som att du fattade rätt beslut. Jag tror inte att det hade gått att göra något annat som hade varit positivt för din katt, eftersom det var så allvarliga symptom. Nu fick hon vara pigg och lycklig ända tills det här hände och slapp uppleva någon utdragen sjukdomsperiod som hon ändå inte skulle ha blivit frisk ifrån.

Monica

En vän till mig hade en perser som hade hjärtfel. Han fick likadant som ni andra beskriver. Dock så fick han mindre proppar först innan han fick en stor. Han togs oxå bort till slut.

Har en kompis vars katt fick en propp i hjärnan, samma symptom.