# Problem i katterier Author: IdaJ I ett katteri sker det ju ofta förändringar som könsmognad, honor som blir dräktiga och får ungar, kastreringar mm Jag har på senaste tiden haft en del problem med katter som plötsligt inte längre är vänner. Hur är det hos er? Uppstår det ofta eller är det sällsynt.  Går det över eller är omplacering enda lösningen? Vad har ni för tankar och erfarenheter?  Finns det några knep? ## Comment 1 Author: Annkis54 jag har haft samma Ida jag har ju pratat om min Blossom flera gånger här. Hon har varit så låg i rang o det har inte varit självklart att hon ens ska få röra sig fritt. Den som har varit värst mot henne är alfahonan Flisan. Men de andra har  tagit efter lite. Jag har funderat på att omplacera Blossom...men inte gjort det. men att jag inte har gjort det har varit för att hon själv inte har verkat må dåligt av det. För henne så verkar det vara naturligt. Det som har hänt är att ex.Flisan har gjort utfall...o Blossom har sprungit o gömt sig...inga slagsmål. O 2 minuter senare så har Blossom kommit fram från sitt gömställe o allt har varit lugnt. Det har lugnat ner sig lite på senare tid...o nu så "parar" Blossom Flisan. Båda löper. Ska bli intressant o se om detta förändrar deras inbördes rang. Men..jag har flyttat på andra katter som har varit ranglåga o "fått passa sig". Det har alltid slumpat sig så att jag har haft kattungar som har flyttat o då har den ranglåge kunna flytta med dit. Då har detta skett mot betalning av kastreringen. 3 gånger har jag fått gjort så genom åren. Det är inte lätt när det blir så. Vi förstår ju inte alltid deras signalsystem o vad det beror på. Det här att de blir sura på varann i olika perioder, tycker jag väl är ganska vanligt. Det hör ju till att rangordningen växlar med löp o ungar mm som du skriver. I Blossoms fall så verkar det nu som om det är över. HOn har klättrat i rang o flisan har sjunkit lite. Men man kan ju oxå kanske prova feromoner i kontaktuttaget. Men...det är ju helt naturligt för katterna att vara så här. De är väl egentligen inte flockdjur..eller???? ## Comment 2 Author: Bullan Ja, inte roligt när det blir så![Rynkar på näsan](http://perser.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") Men katter kan ha sina egna revir i ett hem, och det är inte säkert att de accepterar att någon katt i hemmet trampar in där... en katt kan ha köket som sitt revir, den andra hallen osv... de kan även ha så pass små revir som en viss del av köket osv... är deras! Många ggr så ser vi inte ens alla dessa signaler om revir som katterna har. Och ofta så försår katterna i hemmet att man ska gå runt den andras revir för att behålla husfriden. I ett revir kan en eller flera andra katter "ingå" som är accepterade... men det är inte alltid det är så. Detta är ganska knepiga historier, men man kan hjälpa till att lösa en del om man observerar dem en tid och försöker lista ut hur hierarkin ser ut i hemmet. Ibland så är det omöjligt för vissa individer att vistas under samma tak, tyvärr. Det bästa hade ju varit om det funkade som vi ville i det mesta![Flört](http://perser.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") men vi är ju inte katter och de är inte människor! Det är bara att se hur det är med utekatter i det fria... de har också sina revir, fast mkt större. Det funkar utan bråk, så länge inte någon klampar in och "spelar allan". Men sedan har utekatterna den fördelen att de har mkt större ytor att komma undan på och undvika konflikerna. Sedan spelar könsmognader, ålder, erfarenheter, lukter m.m. in i det hela. En sjuk katt i hemmet kan göra att katterna börjar möblera om i hierarkin igen... likväl som då en hona löper m.m.. Hmmm,,,, kanske blev grylligt förklarat hära!?![Obestämd](http://perser.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 3 Author: Chakmools Hej, Jag tror de flesta av oss uppfödare har eller har haft problem av dessa slag i sitt katteri. Jag har precis idag omplacerat en hona. Jag hade två mycket starka honkatter, kanske var de vad ni kallar alfa-honor. De kom ofta i bråk och det var rejäla slagsmål, med ögonskada till följd. En lång tid har jag haft dem separerade  men det är inget liv för den som varit instängd på rum. Jag bestämde mig för att kastrera den ena och omplacera. För kattens bästa. Det är aldirg lätt att lämna dem, men jag tror hon kommer bli så bortsk'ämd och få det så bra som ensamkatt. Den andra honan som stannar har aldrig varit särskilt snäll mot någon katt, men världens goaste mot mig. Hon verkar dock få svar på tal nu av sin son som kommer upp i fertil ålder. Det verkar som han skapar lite ordning i gruppen nu. Det pågår nu mycket mer under ytan än vad vi kan förstå. Jag kan rekommendera böcker skrivna av Vicky Halls, kattpsykolog. /Helena