# Krampanfall Author: _Line_ Hejsan! Jag har en underbar perserhona på 12 år. För snart två veckor sen hörde vi ett konstigt ljud och hittade henne nedanför trappen där hon låg och krampade. Det såg precis ut som ett epilepsianfall. När jag lyfte upp henne slutade hon krampa, men andades häftigt med tungan ute. Vi kastade oss i bilen och åkte till närmaste veterinärsjukhus. I bilen observerade jag att tungan var illröd och tandköttet var mycket blekt rosa. Hon fick syrgas och efter 30 minuter hade hon repat sig. Men de ville ha henne kvar. De gjorde röntgen på lungorna, tog blodprov och gjorde att hjärtultraljud, men hittade inget. Har mailat veterinären två gånger och ringt, men inte fått något svar.... Trött man blir!!! Var hemma från jobbet förra veckan och varit hemma och vaktat henne för jag är LIVRÄDD att detta ska hända igen. Uppsökte en annan veterinär i fredags för att få mer kött på benen, men hon kunde inte heller svara på vad det kunde vara. Hon menade på att om det skulle vara en hjärntumör skulle vi ha sett fler anfall eller andra tecken. Hon får nysattacker, tror hon alltid haft dessa sen jag fick henne när hon var fem år. Tidigare fick hon bara dessa när hon drack vatten ur kranen så jag har antagit att hon fått vatten i näsan, men nu har det hänt någon enstaka gång att hon nysit när hon inte druckit vatten. Det är inte en nysning utan hon nyser flera gånger på raken med ögonen uppspärrade. Kan detta ha orsakat ett krampanfall? Hon hade varit på balkongen innan anfallet kom, getingstick? Någon som vet vad det kan vara? Är så himla orolig och vågar knappt gå till jobbet. ## Comment 1 Author: mallabralla åh vad svårt! har aldrig varit med om en katt som krampar, och förfärligt att du inte får tag på en veterinär som ger dig ett svar! ## Comment 2 Author: _Line_ Ja, det är väldigt jobbigt att inte veta. Känner mig helt slut då jag är så orolig för min lilla tjej! <3 ## Comment 3 Author: Headturners Här hittade jag lite info. Både hundar och katter kan få kramper, som kallas för epilepsi. Kramper kan uppstå av många olika anledningar. Det kan bero på hjärtfel där hjärtat slår onormala slag och hjärnan inte får syre. En del grava njur-och leverskador kan ge kramper. Hjärnhinneinflammation och inflammation i hjärnan liksom olika hjärnskador t.ex. orsakade av en olycka kan ge kramper. Vattenskalle är en medfödd defekt som kan ge kramper. Om man inte hittar någon orsak till kramperna blir diagnosen Idiopatisk epilepsi. Även om man obducerar många katter och hundar med idiopatisk epilepsi och noggrant undersöker hjärnan hittas ofta ingen orsak alls. En del äldre individer kan ha en hjärntumör. Den diagnosen ställs med hjälp av magnetröntgen. I Sverige finns denna utrustning endast på ett fåtal djursjukhus. Orsaken till kramperna är i många fall att det blir något fel i överföringen av hjärnans impulser till muskulaturen. I många fall har man hos hund påvisat att det finns ärftliga faktorer bakom epilepsi. I de flesta fall hittar man ingen orsak till varför katten eller hunden har epilepsikramper. Man kan ge epilepsi medicinen Fenemal. I en del fall blir katten eller hunden symtomfri,. I många fall blir anfallen färre och inte så långvariga. Man brukar sätta in medicin vid epilepsi om hunden eller katten har anfall oftare än en gång i månaden. Du kan alltid be Din veterinär att få sätta igång en behandling för att se om mediciering hjälper. Många ägare ger dock upp för de tycker det är jobbigt att ge katten medicin 2-3 gånger om dagen och katten trots detta inte blir helt anfallsfri. Prognosen vid enstaka anfall anses som god men mindre god eller dålig om katten har anfall ofta och de är kraftiga. ## Comment 4 Author: Silvestris Tyvärr finner man sällan orsaken till epilepsi. En anledning som inte har nämnts är toxoplasmainfektion. Toxoplasmos sätter sig gärna på ögon/nervsystem och kan då utlösa epileptiska anfall. Toxoplasmos går att testa för och att behandla. Dock borde nog en sådan infektion ha visat något på blodprovet. ## Comment 5 Author: KattaLotta Jag tycker du ska ta det lugnt med din katt. Som alla andra skriver så är det svårt att ställa diagnos när man inget hittar utan man får se det som en engångsföreteelse. Gå inte omkring och oroa dig det känner katten på sig. Att dom nyser kan ha många orsaker och det behöver inte alls bero på att dom är sjuka på något vis. Hoppas att det här var en gång och inget mer händer utan att ni får många många år tilsammans framöver. Hälsar Lotta P ## Comment 6 Author: _Line_ Tack snälla för era svar! Jag ska försöka att inte vara så orolig, det har ju snart gått två veckor och det har inte hänt igen, så får hoppas på det bästa! ## Comment 7 Author: _Line_ Idag hände det igen!  :( Har nästan varit hemma hela dagen, inget speciellt har hänt. Lilltjejen har legat och sovit mest hela dagen, kom upp och var väldigt kärlekskrank och vi hade lite kärleksmys. Jag tog en sväng med dammsugaren och 20 minuter senare får hon ett krampanfall. Vi ringde jourveterinären, men fick tyvärr inte prata med en veterinär utan en djursjukvårdare/djurvårdare (?) som inte kunde ge några svar alls. Hon andades häftigt denna gång med, men det gick över efter några minuter. Då gick hon iväg in till kattlådan, sen var det som hon gick runt i huset för första gången. Allt var som nytt för henne och när hon såg sig i spegeln trodde hon att det var en annan katt!!! Kan en katt på 12 år få epilepsi eller är det något så hemskt som en hjärntumör?? Ska ringa till veterinären på måndag så vi får gå vidare med detta, men behöver stilla mina nerver just nu.... Tack för svar! Caroline ## Comment 8 Author: litettrassel Epilepsi eller hjärnblödning är det första jag tänker på... Hoppas verkligen att man hittar anledningen snart! ## Comment 9 Author: SaraGutis Usch vad tråkigt att höra... Jag kan tyvärr inte säga mer än att jag håller tummar och tår för att din tjej ska bli bra från vad det nu är. Förstår din oro, man vill ju att ens älskade djur ska få må bra! ❤ ## Comment 10 Author: _Line_ Efter att hon sovit några timmar är hon uppe och äter och dricker. Lite ostadig på bakbenen är hon. Men hon verkar känna igen sig nu. Tycker bara att det är så konstigt då hon inte visat några andra symtomer. Hon busade för fullt igår kväll och var piggare än någonsin. Om det hade varit en hjärntumör borde hon väl haft ont och dragit sig undan? Läste att katter som haft pankreatit kan utveckla diabetes som kan ge krampanfall...  Den första veterinären har fortfarande inte svarat på mina mail jag skickat eller ringt upp fast jag lämnat fyra meddelande. Kan tycka att det är väldigt konstigt att man inte är intresserad av att följa upp.. Ska nog skicka in en insändare i den lokala tidningen. ## Comment 11 Author: Silvestris #10 Som sagt, väldigt ofta finner man som sagt inte anledningen till epileptiska anfall och de kan komma väldigt sporadiskt. Vi hade en stövare en gång i tiden som utvecklade epilepsi när han började bli lite äldre. I början kom anfallen väldigt sällan, veterinären ville inte ens gå med på att det handlade om epileptiska anfall trots att anfallen var väldigt typiskt epileptiska. När han sedan blev gammal kom anfallen allt tätare och då fick han somna in.  Så länge anfallen bara kom ibland (vi snackar inte ens en gång i månaden) behövdes ju ingen medicin, men när de väl började komma ofta gick det snabbt och då fick han somna in. Pankreatit och diabetes hör ofta ihop och obehandlad diabetes kan leda till anfall, men det borde märkas på viktnedgång, ökat vätskeintag och mycket kissande också. ## Comment 12 Author: KattaLotta Oj så förfärligt tråkigt. Jag förstår din oro. Tyvärr så låter det ju som om "någonting" har hänt i hjärnan på din kisse. VAD kan man ju bara spekulera om men hon behöver verkligen komma till en veterinär som kan just detta. Jag vet ju inte vart du bor, men har du någolunda nära till djursjukhuset i Strömsholm så rekommenderar jag dig att åka dit. Jag har själv haft en katt med just kramper och dom var väldigt noggranna och utredde vad det var där. Jag önskar dig massor av lycka till och hoppas ni snabbt kommer fram till vad som "spökar" hos din tjej ❤️ Hälsar Lotta P S\*Sidentassen perser www.sidentassen.com ## Comment 13 Author: _Line_ Vad hittade de på din katt Lotta P? Vi var till Strömsholm första gången det hände. De drog slutsatsen att det var pankreatit, fast man inte kunde se det på blodprovet. Ingen annan veterinär jag varit i kontakt med håller med om detta. Då jag sist fick betala 13 000 kronor på Strömsholm och de inte ens kan svara på ett mail är jag inte sugen att åka tillbaka dit. Har faktiskt noll förtroende för det stället, tyvärr. Plus att de hade varit så hårdhänta mot henne att hon blev svullen på ena sidan i munnen och jag fick uppsöka veterinär för detta, hon var även blå i örat så vem vet vad de gjort... Ringer nog AVC i Västerås istället. ## Comment 14 Author: zeus-minnie Hej! usch vad hemskt för din lilla tjej att bli sån och inte veta vad det är.  Jag såg på djurakuten för några veckor sedan och då var det en liten hund som fick sådana/liknande kramp anfall ,liknande epilepsi, andades tungt m.m. dom hade tagit massa prover och röntga och så och det dom hittade på hunden var att den hade infektion/inflammation? i magen och någon mer stans. inte mycket hjälp detta då jag inte minns exakt vad men kanske en ledtråd till veterinär? lycka till nu!!! håller tummarna! ## Comment 15 Author: Cinatellina Hej! En av mina katter hade precis sådana krampanfall. Han kissade på sig och tuggade fradga och varje gång han vakande upp från anfallen var han förvirrad och vinglig och kände inte igen sig. Han hade 1-2 anfall i månaden. Några få gånger 2 på en och samma vecka. Vi gjorde alla möjliga undersökningar hos veterinären men de hittade ingenting konstigt. Efter ca 1 år slutade anfallen och nu har han inte haft ett enda anfall på 6 år och vi vet fortfarande inte vad det var som orsakade detta. Hoppas att det är tillfälligt på din kisse också! ## Comment 16 Author: Headturners #13 Man vill ju tro att ett sånt stort djursjukhus tar hand om en pälsklingar på bästa sett och kan hitta felet med alla dessa specialister. Tyvärr är det många som vägrar Strömsholm av olika anledningar och helt förståligt. Hoppas att du kan hitta en bra vet. som är intresserad av att utreda och prova behandlingar som kan hjälpa din kisse ❤️ ## Comment 17 Author: _Line_ Vi fick åka in till Strömsholm igår med henne. Hon var ostadig på benen och mot kvällen var det som om hon tappade en del av synen. Hennes pupiller var väldigt stora. De tog blodprov och kände på henne. Jag frågade om vingelsjukan, men veterinären svarade att då rör de inte på svansen. Jag frågade om Fip, men veterinären så att det drabbade oftast yngre katter och avslog det med. Jag sa att det finns torr och våt fip, men hon sa att det är katter under två år som drabbas. Sen kom beskedet, värden var helt åt skogen, visade på något allvarligt. Fip eller tumörer, men veterinären kunde inte säga säkert. Hon sa att det fanns tre alternativ, att låta Tisslan gå upp till katthimmelen, att vi skulle lämna kvar henne för att vätska upp henne med dropp så de skulle kunna göra nya tester eller ta hem henne och att hon troligen skulle dö inom en snar framtid. Blev helt chockad, för tre veckor sen var värdena bra, lite höga värden av blodproteiner men inget annat. Igår var värdena helt förändrade. Vi valde att ge henne en chans, så hon blev kvar på Strömsholm på dropp och under dagen ska de om värdena blir bättre söva henne och göra ultraljud av buken och ev en röntgen av hjärnan. Vad händer med min fina tjej!?😭 ## Comment 18 Author: KattaLotta \_Line\_, Min katt hade fel på kotorna precis där dom gick ihop med skallbenet och det blev ett utrymme där där lillhjärnan halkade ner och klämdes, detta gick inte att åtgärda och katten fick (tyvärr) somna in. Jag tycker det är bra att du lät dom behålla din tjej och verkligen utreda vad som är fellet. Strömsholm är ju ett av Norra Europas största djursjukhus med en enorm samlad kunskap i det mesta, så jag tror nog din katt får den bästa möjliga vård hon möjligtvis kan få. Lycka till med din tjej ❤️ ## Comment 19 Author: Coolgrim Oj oj oj vad dramatisk läsning. oj oj oj vad jag känner med dig och den "gamle" damen. Hoppas du får reda på vad det kan vara på damen. Lycka tll Tina ## Comment 20 Author: Solitaire #17 Line, jag har tyvärr missat den här tråden och inte läst förrän nu. Jag är själv veterinär och har forskat på virusinfektioner i centrala nervsystemet, framför allt vingelsjuka. Om du vill bolla något med mig får du gärna kontakta mig via PM. Har du möjligtvis din katts blodvärden tillgängliga? Det vore intressant att se hela blodprofilen för att förstå mer av hennes sjukdom. PS: FIP kan drabba alla åldrar, inte bara unga katter (även om det är vanligast på < 2 år). Vingelsjuka kan ge alla möjliga symtom, och att svansen skulle behöva vara förlamad för den diagnosen är inget som jag känner till. DS. ## Comment 21 Author: MonAmiExotic #20 Älskar att se folk sträcka ut handen på det här sättet. Hoppas ni kommer fram till något tillsammans.  ❤️ ## Comment 22 Author: KattaLotta Åh så bra att du Solitare kan hjälpa Line på det här viset. Det är ju alltid bäst att en vet får ställa diagnos och inte vi andra som bara kan gissa hela tiden. Hoppas ni kan komma fram till något bra tillsammans 🌺 ## Comment 23 Author: _Line_ Har ringt Strömsholm klockan 15, 19 och 21 och fått till svar att en veterinär ska ringa upp. Strax innan klockan 22 ringde en veterinär, dock inte den som tagit hand om Tisslan under dagen. Det har varit en tung väntan kan man lugnt säga! De hade tagit nya prover och idag ser värdena bra ut! De dåliga värdena igår tror man idag berodde på uttorkning som de inte vet vad den beror på. De har gjort ett ultraljud av buken och där såg de vissa förändringar, men vet inte riktigt vad hon menade får fråga mer imorgon. Man kunde även se en inflammation i tarmen. De testade även henne för tre virus och hon hade så klart Coronavirus, men jag måste kolla vad de menade med det, om de hittade viruset eller antikroppar. Hittade detta på Agrias hemsida; "Att katten har antikroppar behöver inte betyda att katten är sjuk i FIP. Det enda veterinären kan utläsa är att katten någon gång smittats med Coronavirus som gjort att den utvecklat antikroppar mot FIP. Det kan lika gärna vara antikroppar mot den harmlösa varianten av viruset. Torr FIP. Det kan drabba olika organ och katten får symtom efter vilket/vilka organ som drabbas. Förloppet är mera smygande. Katten förlorar aptit, går ner i vikt, blir orkeslös, får feber som kommer och går. Ett insjuknat djur kan också få diarré, ögoninflammationer och symtom från centrala nervsystemet." Det sista stämmer ju in.... Annars har hon varit pigg och äter nog mest av alla katter här hemma. De hade inte gjort någon röntgen av hjärnan, veterinären kunde inte svara på varför då hon precis gått på sitt pass.. De hade inte heller gjort diabetestestet som jag ville; "Proteinet har en livslängd på ett par veckor och genom att mäta mängden fruktosamin ser man hur sockerhalten har varit de senaste veckorna." Tycker personligen att diabetes stämmer bättre in än FIP, men så önskar man över allt annat att det inte ska vara något med en dödlig utgång! Vi har totalt sex katter hemma, bor på 220 kvm och har fyra kattlådor som jag gör rent flera gånger per dag. De andra katterna är 10, 4 och 1,5 år. Läst att coronaviruset "trivs" bland hushåll med flera katter. Ingen annan katt har någon symtom. Veterinären trodde inte att det var FIP, pga ålder. Men tycker inte det argumentet håller. Det känns i nuläget som att de verkligen inte har någon aning om vad som är fel. Mycket irriterande! Imorgon ska vi iaf hämta hem henne. Får se om vi kan få lite mer kött på benen, sen är det väl lika bra att försöka hitta någon som kan ge svar på hur man ska gå vidare. Ska försöka få ta del av hennes blodvärden, det skulle vara guld värt att någon tittade på dem! Ett stort tack till alla som delat med sig av sina erfarenheter och tankar!❤️ ## Comment 24 Author: litettrassel Diabetes kännetecken är att hon äter antingen jättemycket eller inte alls. Dricker mer än vad de andra katterna gör och kissar betydligt mer än de andra samt en viss viktnedgång... Oftast brukar kisset lukta starkt då det väldigt lätt växer bakterier ur det. ## Comment 25 Author: Solitaire #23 Som du beskriver sjukdomsförloppet låter det inte som FIP. Om hon inte har visat några andra symtom, framförallt avmagring, har jag svårt att tro att det är FIP. Man ska dock aldrig säga aldrig. Skulle behöva se blodbilden också. Det enskilt viktigaste värdet att titta på när det gäller FIP (dock inte 100% säkert på något sätt - FIP är en knepig diagnos) är albumin/globulin-kvoten. Ibland mäter djursjukhusen inte globulin, utan enbart total-protein samt albumin. Man kan då räkna ut globulinvärdet själv genom att dra ifrån albuminvärdet från total-protein. Sedan delar man albuminvärdet med det uträknade globulinvärdet. Om kvoten är lägre än 0.4 styrker det misstanke om FIP. Andra saker att titta på är de röda och vita blodkropparna. Många FIP-katter har anemi, samt lymfopeni (för lågt antal lymfocyter). Se till att du får klarhet i vad de har sett på ultraljud! Vid torr FIP kan man ha granulom (ett sorts knutor) i inre organ, och det kan synas på ultraljud. Coronavirus-testet är säkerligen antikroppar och inte påvisande av virus, men fråga så att du får klarhet och ta reda på vad hon har för titer. Lycka till! ## Comment 26 Author: _Line_ Klockan 12.00 Veterinären ringde på fm och berättade att hon fått ett nytt anfall. Efter anfallet hade hennes kalium gått ner, så nu ska de försöka få upp det för att kunna söva henne och göra en magnetröntgen av hjärnan. Känner mig lite osäker inför en ny sövning då hon inte mår helt bra, men samtidigt vill man ha reda på om det är något man skulle kunna bota. Veterinären tyckte inte att man behövde göra ett test för diabetes, då man inte sett något i urinen. Är det så att om man inte ser något på blodprovet eller i urinen, så vet man med 100% säkerhet att det inte är diabetes? Klockan 20.45 Halv ett på em ringde veterinären och berättade att tillståndet hade blivit mycket sämre. Vi åkte dit direkt. Hon låg helt still på magen, rörde inte på sig alls. Efter att pratat med veterinären beslutade vi oss för att prova med kortison och antibiotika om det skulle vara så att det var någon svullnad eller infektion i hjärnan. Inom några timmar hade hon fått två till anfall och småkramper då ögonen rörde sig från sida till sida. Hon var i sånt dåligt skick att vi beslutade att korta hennes liv då en räddning verkade alldeles för långt bort. De säger att hoppet är det sista som överger människan, och vi hoppades och önskades, men vi fick lov att inse att detta skulle vara det bästa beslutet för henne. Det hela känns helt ofattbart, att för fyra dagar sedan haft en fullt levande katt hemma som sprang runt och lekte för att idag tagit farväl. De pratade igår om att ta prov för Toxoplasma och jag ifrågasatte i dag varför man inte redan tagit det provet för tre veckor sedan. Kan inte släppa tanken på att om detta prov gjorts och man gjort en röntgen igår kanske man kunde ha hittat felet och börjat behandla detta tidigare. Och då hade vi aldrig varit där vi är idag. På varför de inte gjort röntgen av huvudet igår fick jag till svar; Hon var så pigg igår. Hallå!!! Vad har det för betydelse då man VET att hon krampat två gånger tidigare. Det hela är så otroligt sorgligt!! Är grymt besviken på Strömsholms djursjukhus! DU FATTAS MIG!❤️ ## Comment 27 Author: Solitaire Det var sorgliga nyheter, Line. Förstår att du är väldigt ledsen just nu, men det viktigaste är att din fina tjej inte lider mer. Du gjorde allt du kunde för henne, och fanns vid hennes sida när hon passerade vidare till katthimlen. Hon kände din kärlek, och det är det som betyder mest. ## Comment 28 Author: SaraGutis #26 Fy så sorgligt! :'( Jag är så ledsen för er skull! Har följt denna tråd och hoppats att det skulle ordna sig för henne... Att förlora en familjemedlem är en smärta som inte kan beskrivas. Hon var oerhört vacker din tjej! ❤ Vila i frid. /Sara ## Comment 29 Author: litettrassel usch, blir alldeles tårögd själv då det inte var alldeles för länge sen jag själv fick ta samma beslut :( gällande diabetes så kan man ta sockerprov med blod (kortvarit och långvarit) är det kortvariga sockret bra dvs det man mäter med en sticka (som man stoppar in andra änden i en maskin på och får svar på två sekunder) bra så mår katten bra och inget mer prov behöver tas... sen kan man ta med urinsticka och mäta sockerhalten i urinen men då måste det vara ny urin och på nått sätt uppsamlat. beklagar sorgen, det är grymt när man måste ta sånna beslut men man vet tyvärr att det är för deras bästa. Du gjorde det du kunde göra för henne. Sen får du vara arg och besviken för det skulle jag också varit ## Comment 30 Author: mallabralla Jag beklagar sorgen, vila i frid vackra katt 🌺 ## Comment 31 Author: MonAmiExotic skickar varma hälsningar till dig Line,du brydde dig så mycket och du lär ha gett hennw ett underbart kattliv. Tungt beslut, men högst förståeligt.... ## Comment 32 Author: KattaLotta Det var tråkig läsning, men du valde rätt väg för din underbara tjej iallafall. Nu får du inrikta dig på att komma ihåg alla lyckliga stunder ni haft under hennes rätt långa liv och såsmåningom lägga det tråkiga bakom dig. 🌈 ## Comment 33 Author: Headturners Tröst & styrkekramar till dig ❤️😢🤗🌈 ## Comment 34 Author: _Line_ Kan inte sluta gråta. Vet inte längre om det var rätt beslut. Tisslan var en sån levnadsglad tjej, tänker bara på att om kortisonet hade hjälpt. Tänk om hon hade blivit bättre. Det är så tomt här hemma, har som sagt fem katter till, alla med sin personlighet och Tisslan var den som alltid var med mig överallt, satt i fönstret och tittade när man var i trädgården och sov på en kudde bredvid min i sängen. Jag kan inte fatta att hon inte finns i mitt liv något mer. Väntar på att de ska ringa från veterinären och säga att vi ska hämta henne, men sen kommer jag på att hon är borta. Utan facit i hand är det så otroligt jobbigt att inte veta om det var rätt beslut. Tack för alla fina ord!🌺 ## Comment 35 Author: krasivis Jag är så ledsen för din skull och beklagar sorgen över din vackra katt :( ## Comment 36 Author: Coolgrim Åhh snuttan! Hon har det fint nu och slipper kramperna mm.😢  Det är superjobbigt att ta bort ett djur och det blir aldrig lättare. Har följt din tråd och känner verkligen med dig. Jag tog bort en katt i somras och det är tungt fortfarande. Sänder över ett fång🌺🌺🌺🌺 🌺 ## Comment 37 Author: KattaLotta En liten fundering bara...har du inte funderat på en obduktion, oM du så säkert vill veta vad det var som gjorde henne så sjuk? Då får du ju besked och slipper dessa funderingar? 🌈❤️ ## Comment 38 Author: Solitaire #34 Line, jag förstår att du funderar över om det hade kunnat gå att rädda henne och att du tänker "om bara jag hade gjort si eller så, om hon bara hunnit få den eller den medicinen". Det är en process man går igenom när sådana här chockartade och sorgliga saker händer. Många här, inklusive jag själv, har varit med om samma sak. Det bästa är att försöka ta sig ur de här tankarna, för de leder ingen vart och gör bara att man mår ännu mera dåligt. Med tanke på hur täta krampanfall din katt hade, och hur dålig hon blev på kort tid, tror jag inte att det hade funnits någon medicin som hade kunnat rädda henne. Det var troligtvis en hjärntumör, alternativt en utbredd inflammation i hjärnan (eventuellt FIP). Utan obduktion går det inte att säga säkert. Som djurägare ställs vi ibland inför situationen att vi måste låta våra älsklingar få somna in utan att vi har en slutlig diagnos på dem. Vi fattar det beslutet för djurens bästa, så att de inte ska behöva genomgå onödigt lidande. Tvivla inte, du tog helt rätt beslut! ## Comment 39 Author: _Line_ För det första tycker jag att det är otäckt med obduktion och för det andra kommer jag inte kunna göra något åt svaret. Ska skriva ut din text Solitaire och sätta upp på kylskåpet, du är verkligen en klok människa! Måste säga att jag läst era inlägg med tårar i ögonen och blivit varm i hjärtat över vilka fina människor det finns här ute, ni är underbara!                                                      ❤️ ## Comment 40 Author: mallabralla #39 Vi känner alla med dig så otroligt mycket! vi har alla varit i den fruktansvärda situationen då en av våra älskade måste somna in eller går bort. Det är alltid lika tragiskt och man kommer för alltid sakna dem. I början är man ledsen, med tiden kommer du att le när du tänker tillbaka på alla år ni haft tillsammans. ## Comment 41 Author: Solitaire #39 Tack Line, det känns bra att du fann något att ta fasta på i det jag skrev. Som du ser finns det många som känner med dig i den här stunden. Vi har alla varit med om det, precis som Mallabralla skriver. Det kan vara en tröst att veta att man inte är ensam. ## Comment 42 Author: Cambjo Line, jag beklagar verkligen sorgen. Vi är två som gråter över att ha mist våra älskade vänner senaste veckan. Jag har också följt tråden, och känt med dig, Line, och vill också tacka Solitaire för orden. Min 15-årige perser Gizmo somnade in i fredags och det var det värsta beslut jag någonsin fattat. Man har varken ätit eller sovit på dagar av oro och så ska man fatta ett sådant beslut. Jag känner igen mig så mycket i hur det snurrar i huvudet efteråt, var det rätt beslut, fick han lida i onödan eller borde man ha kämpat ännu lite längre, vad hade hänt om hans vanliga veterinär hade kollat på honom och inte en helt okänd veterinär...ja allt sådant, och framför allt att jag inte upptäckte njursvikten tidigare, det var först när han började äta dåligt. Men, vi hade varit på seniorkontroll bara månaden innan och då var alla prover bra. Det gick fruktansvärt fort. Ovanpå sorgen över att ha förlorat min mest älskade familjemedlem som varit med mig i 7 år lägger sig också skuldkänslor över att inte ha sett tecknen i tid och tvekan inför om det var rätt beslut.  Därför är det läkande på något sätt att läsa hur ni andra tänker. Tack allihop, och kram till dig, Line. ## Comment 43 Author: Solitaire #42 Det du beskriver tror jag vi allesammans känner igen, hur man går igenom hela händelseförloppet fram och tillbaka, anklagar sig själv för olika saker. När min älskade perserpojke Zorin dog för ett tag sedan fick jag för mig att han kunde ha räddats om han bara fått en blodtransfusion i tid. Jag anklagade mig själv något fruktansvärt för att inte ha fattat det, och då är jag ändå veterinär själv! Det som hjälpte mig då var att prata med en annan veterinär, den som hade behandlat Zorin för hans sjukdom. Han lyssnade på vad jag hade att säga, sedan sade han ungefär så här: "Lägg genast ner det där grävandet i det som hänt. Du gjorde mer för Zorin än någon annan skulla ha gjort. Han har det bra nu och lider inte mer. Åk hem och ha en bra sommar!" Det kändes litet bättre efter det samtalet, även om det tog ett tag till innan jag helt kunde släppa skuldkänslorna och inse att det faktiskt inte hade kunnat gå att rädda min lilla katt. Cambjo och Line: ni ska INTE ha några skuldkänslor! Ni har gjort allt ni kunnat för era katter, och hur man än hade försökt behandla dem så hade utgången ändå blivit densamma. Det viktigaste är att båda katterna inte lider mer. Saknaden och sorgen finns kvar, och den kommer alltid att finnas, men försök att hålla fast vid det viktigaste av allt: ni har fått ha Tisslan och Gizmo hos er i många år, de har skänkt er kärlek och glädje och berikat era liv. Låt de ljusa minnena leva vidare i era hjärtan! ❤️ ## Comment 44 Author: Cambjo Tack, Solitaire! Det är skönt att läsa det du skriver. Jag har känt mig väldigt ensam med skuldkänslorna, och ibland är det helt outhärdligt, men det hjälper lite att läsa om att det är fler som känt och tänkt så. ## Comment 45 Author: Erna Jag känner med dig, men en obduktion är enda sättet att kunna utreda vad kramperna berodde på. Tänk inte i banorna att det är otäckt, för kattens del betyder det inget, då den redan är i himlen. Kroppen är nu bara ett "skal". Det är naturligt att ägaren tycker att det är otäckt, men ingen lider av en obduktion eller hur? Sorg efter ett avlidet sällskapsdjur är lika stark, som efter en människa, så tillåt dig själv att sörja ordentligt. Eftersom inga sällskapsdjur kan bli lika gamla som vi själva, måste vi genomlida sorgearbetet för alla våra kelgrisar, förr eller senare. ## Comment 46 Author: KattaLotta Bra skriver Erna. varför jag nämnde obduktion var ju för att det är enda sättet att få veta, vad katten egentligen led av vilket också kan vara till gagn för uppfödare som kanske har samma stam i sin avel. ## Comment 47 Author: _Line_ Ja, det hade varit skönt att få veta om det hade varit något dödligt. Men tänk om det inte skulle ha varit det, då skulle jag ha avlivat en katt som hade kunnat bli botad, det kommer inte jag kunna leva med. Jag har inte mist någon katt tidigare, men jag har sagt att den dagen det händer kommer jag bli mycket ledsen. Och där är jag nu, känner mig otroligt ledsen och besviken på veterinärvården. För mig är hon inte bara ett skal utan fortfaranade min älskade lilla tjej, kroppen som jag hållit om så många gånger. Klarar inte att skicka henne på obduktion och jag antar att det redan hade varit försent. Hon har inte fått några barn, tyvärr. ## Comment 48 Author: _Line_ Idag fick jag svar från veterinären. Hej, jag beklagar din sorg, det är alltid svårt när ens älskade familjemedlem går bort. Enligt journalen hade Tisslan ett krampanfall i augusti. Blodproverna visade ingen förklaring till detta. Eftersom hon återhämtade sig snabbt och detta var hennes första anfall så avvaktades det med vidare utredning. I början av september fick hon ytterligare ett krampanfall och då blodproverna nu visade en del förändringar, bland annat högt totalprotein, kalium och calcium, beslöts om vidare utredning i form av ett ultraljud av buken till att börja med. Tisslan reagerade bra på insatt vätskebehandling över natten och redan nästa dag normaliserades hennes blodvärden. Av det vi hittade på ultraljudet kunde inte förklara varför hon fick krampanfall. Ultraljudsundersökningen av buken visade förändringar på njurarna (en liten vänster njure som troligen var medfödd), tecken till mag- och tarminflammation, lindrigt förstorade lymfknutor, en något svullen bukspottskörtel och misstanke om mindre gallstenar. Under eftermiddagen försämrades Tisslans tillstånd snabbt, ni bestämde er för att inte gå vidare med magnetkameraundersökning eller skiktröntgen av hennes hjärna utan Tisslan fick somna in. Jag stöder er till fullo i detta beslut. Vi misstänker att det var en process i Tisslans hjärna, som en tumör eller inflammation, som orsakade hennes symtom. Tyvärr får vi aldrig veta vad som var anledningen till Tisslans insjuknande och symtom eftersom det hade krävt ytterligare undersökningar alternativ en obduktion. MVH XX Blir chockad över att läsa att vi bestämde oss för att INTE gå vidare med röntgen, då veterinären sa att det inte var möjligt att söva Tisslan i det tillstånd hon befann sig i! Vi frågade om man inte kunde göra en röntgen utan att söva henne, då hon låg helt stilla, men det kunde man inte. Det man kunde göra var att göra en mindre röntgen, som dock inte skulle visa mindre tumörer eller en inflammation och vi var inne på att göra den tills Tisslan började få krampanfall på krampanfall. Jag anser att vi i det läget var totalt maktlösa. Det jag även finner väldigt konstigt är att som veterinär då man har erfarenhet av krampanfall drar ut på undersökningarna då detta kan leda till att djuret inte överlever. Känns lite som att de drar ut på undersökningarna för att kunna ha kvar djuret in i det längsta och på så sätt mjölka ägaren på så mycket pengar man bara kan. Att hon hade en mindre njure har vi vetat om sen flera år tillbaka, så det är inget som kommit nu. Veterinären pratade om att de ska minska djurets lidande, tyvärr måste jag säga att de misslyckats totalt i detta fall! Om det var en inflammation och man hade kommit fram till detta tidigare kanske hon hade levt idag eller om det hade varit en tumör hade vi inte behövt dragit ut på hennes lidande. Att detta djursjukhus har en egen tv-serie anser jag vara ett stort skämt! Hittade en sida på internet som jag håller med till fullo. [http://babsblogg.wordpress.com/2012/06/18/stromsholms-specialistdjursjukhus/](http://babsblogg.wordpress.com/2012/06/18/stromsholms-specialistdjursjukhus/) Till alla djurägare där ute, åk inte till Strömsholm djursjukhus, då de är totalt värdelösa på att komma fram till rätt diagnos och rädda ditt djur! Och om din katt får ett krampanfall, nöjd dig inte med hypoteser på vad som kan vara orsaken, utan se till att få katten riktigt undersökt. ## Comment 49 Author: Shahis Hej jag tror att det här är något vi kommer att få uppleva mer och mer i framtiden. Tyvärr. Detta sedan fler och fler kliniker blir uppköpta av riskkapitalbolag... Enl vad jag hörde på ekot i vintras ser de en stor marknad bland veterinärkliniker, som de anser tar alldeles för lite betalt för det de gör. Sedan vill de också att klinikerna ska skaffa mer dyrbar och visserligen bra utrustning, men det får ju då alla som besöker klinikerna betala för vare sig just de använder den eller inte. Apparaten måste ju betalas. Säkert säljer riskkapitalbolagen klinikerna om ca 5 år för att få tillbaka sina pengar. Nya köparna måste då höja priserna ytterligare för de har ju betalat mer än de ursprungliga riskkapitalbolaget gjort.... På bloggarens fråga **Man kan ju undra varför ni gör den här överbehandlingen som ändå inte hjälper, han var i samma skick när han kom hem som när vi lämnade in honom hos er.** kan man väl förmodligen svara: för att de kan :-/ Jag är ledsen att du förlorade din katt, ni hade i alla fall en lång och fin tid tillsammans. Försök att minnas de fina stunderna. Det är svårt allra helst i början, jag vet, men jag hoppas att det går bättre och bättre med tiden.