19. Änglar

Min själsfrände Misha <3 <3 <3

2017-04-23 10:17 #0 av: Ann-Chaj

21 april fick min älskade själsfrände Misha somna in. Det var ett beslut som jag tog för hennes skull, hon sa ifrån till mig att hon inte mådde bra - och jag lyssnade. Jag tog hand om henne som mitt barn från 12 veckor fram tills hon var 13.5 år gammal. Hon led av avmagring och senilitet, livsgnistan var borta. 

Sorgen jag har är obeskrivlig Gråter  En del av mig är borta och jag kommer att för evigt sakna hennes närvaro. Vi hade en connection som många aldrig får uppleva under sin livstid, så för det är jag evigt tacksam. Vi gav varandra så mycket kärlek och hon förtjänade och fick det allra bästa igenom sitt liv. 

Jag önskar inget hellre än att få återförenas med henne på andra sidan Hjärta

P.S. Jag har svårt att hantera sorgen, har gråtit i fem dagar nu (sedan beslutsdagen) och sorgen känns lika stor nu som den dag hon gick bort. Jag tar gärna emot tips från er erfarna på hur jag ska ta mig igenom sorgen Brustet hjärta

Anmäl
2017-04-23 16:00 #1 av: MonEnil

Åh, så tråkigt och jobbigt med sorgen efter din fina tjej. Jag brukar ha hjälp av de katter jag har kvar hemma. Sorgen blir inte mindre men mer möjlig att stå ut med.

Med tiden börjar man minnas mer de glada minnena man har av sin förlorade vän. I början kan man bara tänka på sjukdomen och döden, men de andra minnena tar över så småningom. Efter några år inser man att oavsett hur frisk  just den katten skulle ha varit, så kunde den omöjligt ha levt fortfarande nu när så många år gått.

Om man funderar på om man skulle ha velat avstå från de lyckliga åren med sin katt för att slippa  det slutliga sorgliga, så kommer man nog alltid fram till att så inte är fallet.

Såvitt jag läst har du en katt till som kan ge tröst. Man kan också tänka på hur det skulle  ha varit om man bara hade haft den förlorade katten, om det är till någon hjälp.

Anmäl
2017-04-24 07:42 #2 av: Ann-Chaj

Tack för ditt stöd Hjärta Jag kände att jag ville få stöd från personer som kan relatera och förstå djuprotad kärlek för katt, det är inte alla som kan det (tyvärr). Har redan fått höra "gråter du fortfarande?", "är du så ledsen". Det gör mig så ledsen och arg, hur kan man inte ha förståelse? 

För mig handlar det om kärlek för en annan själ, oavsett skal (född som djur eller människa spelar ingen roll). 

Jag har en till katt (min avatarbild), han är så smart och det första han gjorde när jag kom hem efter att Misha fått somna in var att springa fram till mig och trösta mig (då jag föll ner på knä i hallen gråtandes). Underbara katt KattHjärta Jag ger honom all kärlek som jag orkar med just nu, för även han har förlorat en vän och familjemedlem.

Anmäl
2017-04-24 21:29 #3 av: MonEnil

Ja, där ser man. Katter är ofta mer empatiska än människor. Folk som inte förstår varför man sörjer är inget att bry sig om. Man kan visst sörja en katt lika mycket som en människa.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.