Allmänt om katter

Jane - kattungen som ville leva!

2007-01-29 20:24 #0 av: simzonites

Har läst flera av solskenshistorierna här på forumet och tyckte det kunde vara på plats att berätta om min lilla persertjej Jane. Här följer hennes historia, som jag vet att hon vill berätta för alla er. Den förmedlar både kärlek och värme men mest av allt en otrolig livsvilja. Artikeln är ursprungligen skriven för tidningen "Homeopati för djur" därav tas behandlingen med homeopatmedel upp.

Jane, en svarttabby och vit perserhona föddes den 24 september 2003 i en kull på sex stycken ungar. Ett av kullsyskonen dog på fjärde dygnet. Kattmamman var lite orolig då det var hennes första kull, hon släppte inte ner mjölken som hon skulle så jag fick hjälpa till med att stödmata ungarna med nappflaska och mjölkersättning. Då kattungarna var tio dagar, de hade precis öppnat ögonen, började jag märka att Jane minskade i vikt. När jag matade henne med nappflaskan så sög hon så häftigt att mjölken kom ut genom näsan. Hade jag missat att hon hade gomspalt? Nejdå, hon var helt riktig i munnen. Det var frustrerande att se hur hungrig hon var och hur gärna hon ville ha i sig maten från nappflaskan. I och med att syskonen började växa ifrån henne så fick hon också svårare att hävda sig mot dem i konkurrens om mammans spenar. Hon gick ner i vikt under nätterna och var mycket hungrig på morgnarna. När kattungarna var två veckor så vägde Jane endast 172 gram jämfört med sina syskon som vägde mellan 260-300 gram. Eftersom honan hade dåligt med mjölk så  började jag stiga upp två gånger per natt för att stödmata, det har effekt, alla ungarna gick upp i vikt, även Jane.

Vid tre veckors ålder blev Jane dålig, hon ville inte äta, kröp undan och la sig för sig själv. Hon kändes kall om tassarna och verkade ha tappat lite av sin "livsgnista". Vad skulle jag göra för att hjälpa henne? Det enda hon tog emot var lite vätskeersättning. Här började kampen för Janes överlevnad, både för min egen och hennes del. De som såg Jane tyckte att jag skulle låta henne somna in, men mitt hjärta sa mig något annat.

Jag hade den här hösten precis påbörjat min utbildning i Mora, så kunskaperna om homeopati var än så länge små. Kullen som Jane tillhörde var min andra i uppfödningen. Katthonan fick på inrådan av Anna-Lena, en duktig djurhomeopat, Pulsatilla D-30 för att öka sin mjölkproduktion, vilket hade önskad effekt. Men Jane ville nu inte dia på sin mamma.

Jag hade på dessa veckor blivit otroligt fäst vid lilla Jane, hon hade en sådan utstrålning. Jag är själv mycket intresserade av healing och djurkommunikation så där sökte jag också svar. Jane fick healing på distans av flera underbara människor bland annat Annki, djurkommunikatören som jag hade kontakt med sa att det kändes som om Jane hade svårt att andas, tappade andan och var yr. Hon såg också ett ljus omkring Jane men kunde vid det tillfället inte säga om ljuset var där för att hämta henne eller för att hjälpa henne. Jag fick rådet att låta Jane själv visa vart det skulle leda, så länge hon ville leva så skulle jag låta henne vara kvar hos oss.

Dagen efter första healingen så ville Jane äta lite grann. Problemet med att hon fick upp mjölk i nosen hittade jag en lösning på genom att sätta nappen på en 2 ml spruta, det gjorde att det blev ett lagom motstånd för Jane då hon sög så att mjölken inte kom fortare än hon hann med att svälja. Äntligen började Jane öka lite i vikt men hon låg långt under kullsyskonens vikter. Jane fick nu prova på att äta fast föda och inte bara mjölkersättning. Efter det att hon ätit så fick hon någon typ av anfall, hon låg utsträckt på magen med bakbenen rakt bakåt, hon kved och jämrade sig, andades tungt och man såg att hon hade det jättejobbigt. Hon hade problem med att gå på lådan, hon fick ta i och krysta trots att hon hade diarré och det gjorde henne medtagen. För övrigt hade hon en enorm livsvilja, hon busade och lekte med sina syskon, trots att de nu var dubbelt så stora som henne själv. Hon älskade kel och närhet.

Då Jane var nio veckor var jag på mitt andra seminarium på skolan. Jane blev riktigt dålig efter det att jag åkt. Jag berättade om Jane på skolan och med hjälp och stöd  av Ann-Charlotte så beslutade jag mig för att behandla Jane med homeopati, medlet vi valde blev Pulsatilla.  Jane leker

2003-11-25: Pulsatilla

2003-11-26: Min vän och mentor, Yvonne tar med Jane till veterinären åt mig. Hon får lova mig dyrt och heligt att ha Jane med sig hem igen! Jane är uttorkad och hennes allmäntillstånd är påverkat. Veterinären konstaterar att Jane har ett för kort bröstben vilket gör att hon har en grop i bröstet, precis där revbenen går ihop. Veterinären dömer ut Jane, hon säger att "det aldrig kommer att bli katt av den här". Så hon tycker att det bästa vore att låta henne få somna in men Yvonne håller sitt ord och ser till att Jane blir uppvätskad och tar med henne hem.  

De närmaste dagarna märks en förändring hos Jane, anfallen efter måltiderna blir mindre för att till slut upphöra. Hon verkar piggare och starkare.

Efter cirka en månad får Jane lite återfall, man märker att hon får känning efter det att hon ätit även om hon inte får lika kraftiga anfall som innan.

2003-12-23: Pulsatilla D-200, dags för en ny dos av hennes homeopatmedel i en högre styrka.

I början av januari blir Jane förkyld och får diarré.

2004-01-10: Plusdos av Pulsatilla D-200. Förkylningen är envis och hon får också en kur med antibiotika under 10 dagar.

2004-03-05: Plusdos av Pulsatilla; Jane håller på att byta tänder, har lite diarré och är trött.

Jane har fått "sitt" homeopatmedel i nya doser med jämna mellanrum.

2004-09-24: En stor dag, Jane fyller 1 år!

Jane har idag hunnit bli 3,5 år, hon är öppen och nyfiken. Hon älskar när vi får besök, då är hon först till ytterdörren. Jane vill helst vara i centrum och bli kelad med, hon tränger sig ofta före de andra katterna. Av gropen vid bröstbenet finns i dag inga spår, det enda som jag märker är att Jane ogärna hoppar från högre höjd än köksbordet. På grund av sina problem som liten har hon inte kunnat användas i avel så sedan i höstas är hon kastrat, jag väntade med att kastrera henne då jag var orolig för hur hon skulle klara en sövning men det var inga problem. Jag vill här tillägga att det var första gången hon var hos veterinär sen hon var nio veckor. Jane hjälper gärna de andra honorna när de har ungar, hon kryper in i bolådan, där hon tvättar och myser med de små. Jane har hela tiden varit känslig för foderbyte, hon äter endast en sorts torrfoder, tar det slut så är hon hellre utan. Det är egentligen först det senaste halvåret som hon börjat smaka på annan mat såsom mjukmat eller tonfisk. Hon älskar att vara ute på balkongen i friska luften oavsett väder. Jane har blvit stor.

Enligt Yvonne är hon en riktig mirakelkatt. Och för mig är Jane det största beviset på att homeopati fungerar, utan den behandling hon fått så hade hon inte levt idag. Men det gör hon i allra högsta grad och vi njuter av hennes sällskap varje dag.

Relaterade länkar

Datum för publicering

  • 2007-01-29

/Lotta

Anmäl
2007-01-29 21:27 #1 av: Annkis54

HOn är så fin Lotta

Det gjorde vi bra allihopa

 

 

Perser o Exotic vitfläck
www.annkriellas.se

Anmäl
2007-01-29 21:37 #2 av: simzonites

#1 Ja jag tackar fortfarande min lyckliga stjärna för alla vänner som ställde upp både för mig och för Jane! Utan er hade det aldrig gått så bra som det gjorde. Ni är alla

Lotta

/Lotta

Anmäl
2007-01-29 22:56 #3 av: Kittentotts-deleted

Underbart kan jag bara säga!Kyss

Anmäl
2007-01-29 23:58 #4 av: Dockan

Jag har sett Jane sen hon var 3 veckor när jag var hos Lotta för att titta på Janes bror Hjalmar,då kunde jag inte se att hon var så liten men sen efter flera besök såg jag ju det en liten stackars liten kisse,Lotta hon kämpade.Idag är hon en av mina favoriter hos Lotta,hon kommer alltid och hälsar när jag kommer,en riktig liten solstråle är hon.Jag kan inte fatta att det är den lilla kattungen jag såg för 31/2 år sen.Helt fantastiskt.LENA

Anmäl
2007-02-04 10:14 #5 av: krasivis

Jag blir så starkt berörd när jag läser om din Jane. Underbart att det blev KATT av henne! Du kämpade på bra tycker jag! Tur att det finns homeopati som även kan användas på katter. Jag har bara mänsklig erfarenhet av homeopatiska medel, de hjälper det vet jag. Lycka till i fortsättningen med lilla Jane önskar Elisabet m katter o hundar.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.